Barnen fick sju veckors sommarlov. Föräldrarna fick 4v semester var, varav två tillsammans.
Det viktigaste att notera från denna sommar är att jag inte rörde ett par långbyxor på 6 veckor! W o w vilken sommar!
12 av dagarna spenderade jag och barnen på resa, Hangö-Helsingfors-Vasa-Hangö. Det enda jobbiga med den resan var värmen, att vistas konstant i ca 30 grader tär på krafterna, för alla inblandade. Men ändå, oj vad duktiga barn jag hade!
Två och en halv månad total tystnad på bloggen, hur jobbar jag mig ikapp det?
Jag förmodar att det bara är att börja? Vi tar det från förra helgen då. Det var en stor helg för de små i huset, bägge hade kompis över på övernattning. Väntan på lördagen fram till middagstid var nästan större än på julafton. Och oj oj oj så kul dom hade i drygt 20h! Och bra gick det också.
Nu väntar dom mest av allt på att få åka till kompis och sova själva! Inga bilder av barnen från helgen, men väl på vårt pyssel..
”Alvin, visst är vi bästa vänner?”
”Jooooo”
”Men då kan vi ju leka på dagisgården också?”
”Nej!”
Ja nu är han firad för i år, stora killen. Jag fick en riktig bamse kram innan middagen i år för att jag ordnat ”bästa kalaset någonsin” idag.
På självaste födelsedagen i onsdags firades han med sång och paket och plättfrukost. Efter dagis/jobb åkte vi till stan och åt på restaurang och åt glass till efterrätt.
På torsdag kom Marcus syskon och firade, igår kom moster-Mia till Åland och idag barnkalas.
Hur är livet med en sexåring då?
För en månad sedan när vi var på sista rådgivningskontrollen berättade hon om hur sexåringen kan vara lite ”pre teen” (dramaqueen, kasta mellan skrikig arg och glad och närhetsömkande om vartannat och sukta efter kompishäng på ett nytt sätt). ALLT stämde in på pricken på Alvin. Så mycket som humöret svängde på en vecka vet jag inte ens om det svängt på ett år tidigare för honom. Jag blev helt matt av hans ilska (heeeeelt nytt med arg son för oss. Arg dotter är vardag, men arg son?! Aldrig!!)
Men för en vecka sedan tycker vi humöret lugnat sig. Våran ”gamla harmoniska” kille är tillbaka. SÅ s k ö n t!
Kompislek är däremot ett ”måste” numera. Han vill själv cykla iväg till kompisar på berget, mamma och pappa skall inte styra upp sådant längre.
En armbandsklocka var högt på önskelistan och en stolt kille när han nu kollar klockan och säger vad den är.
Vi hade min moster aka hysse-mosse (aka ”hysteriska moster”) på besök söndag och måndag. OJ vad våra barn älskar att ha besök. Bägge ville ha hennes konstanta uppmärksamhet, men var ändå duktiga på att inte bli ”för” tjatiga.
Tack att du kom Hysse-mosse!!
Plötsligt står vi här ett hus fattigare. Vad hände?
Vår hyresgäst sedan augusti ifjol ville plötsligt köpa loss huset. Från första notis tills allt var över gick det knappa tre veckor. Och vi fick loss 2000€ mindre än begärt, dvs 100% acceptabel affär!
Så helt plötsligt löste den affären sig hur bra som helst. Två år senare än vi lade ut det till försäljning…
Ja men vilket snörpligt slut vistelsen i Lissabon fick!
Vi hade från eMBA en sista kurs i internationell handel innan sommarlovet snart är här (en uppsats ännu också). En grym vecka med många insikter inför vår internationalisering och kul att hänga med klasskompisarna så intensivt och verkligen lära känna många av dem.
Jag var först på tur att ta mig hem fredag kväll för att få en helg med familjen på hemmaplan. Det var ett sent flyg så jag drog till en skaldjursrestaurang med några klasskompisar för att få middag i mig. På restaurangen åt vi först väldigt goda musslor i koriander/vitlökssås, SÅ gott! Sen ville en testa något till från förrättsmenyn och vi beställde in Havstulpan (en typ av kräftdjur). Efter en bit på 2cm konstaterade jag att det var inget för mig och åt inte mera. Inom ca 10min från det kittlade det i munnen och ytterligare fem minuter till började jag svälla upp på insidan av kinderna. Jag bestämde mig för att avsluta middagen och åka via apotek påväg till flygplatsen.
Jag gick till hotellet och ringde sjukvårdsupplysningen hemma i Mariehamn för att fråga vad de ansåg. De tyckte att jag kunde flyga hem eftersom svullnaden avtagit, kanske till och med börjat gå tillbaka. Så jag tog mina väskor, checkade ut och beställde taxi. Just då kom Karim (en klasskompis) förbi och såg mig. Han ville inte jag skulle åka innan jag pratat med Therese, som jobbat inom akut sjukvård. (Det syntes tydligt att jag var uppsvälld) Therese som sett mycket i sina dagar hade aldrig sett en reaktion som den som jag hade så hon i sin tur ville konsultera en läkarkompis i Sverige. Jag fick själv prata med läkaren (specialist inom allergi), och hon sa väldigt lugnt men bestämt att den taxi jag tar skall föra mig till akuten, inte flygplatsen. Min magkänsla sa i det skede att hon hade rätt så jag ringde en av tjejerna jag ätit med och bad henne följa med mig, vilket hon också gjorde, medan Therese checkade in mig igen och tog min kappsäck tillbaka till mitt rum.
Det tog ungefär 45min från att jag ätit havstulpanen tills jag anmälde mig på akuten, vid det skedet hade hela vänster sida av ansiktet svällt upp, men jag kunde svälja och hade bra andning. Men inom 5minuter från att vi anlänt och vi nu satt och väntade på vår tur svällde tungan upp till trippel size på bara någon minut och då gick allting sedan fort. Ca 1h efter att jag ätit satt jag med kanyl i handen och det droppade antihistamin och kortison rakt in i blodet.
Min fördom var att allvarliga allergichocker kommer inom 30min efter att man utsatts för det man reagerat på, men där hade jag fel. Den allvarliga reaktionen kan komma inom första 6 timmarna, och förloppet från att man mår okey tills man är illa tilltagen är oftast inom 30min.
På sjukhuset tyckte de inte om blodtrycket jag hade (som i min värld inte var såååå högt, 159/92) så de kontrollerade även hjärtat med EEG, det visade fint. Sen satt jag nästan 7h på en obekväm fåtölj, klädd i ”gallontyg” så man får svettas som en tok. Klockan hann bli efter 4 på natten innan jag fick ta taxi via apoteket till hotellet.
Innan jag äntligen fick sova beställde jag ny flygbiljett hem, bokade extra hotellnatt vid Arlanda och båtresa hem. Nu är jag bara 1h ifrån att träffa familjen, 28h senare än som var tänkt. Vilket drama, men som vanligt, man tar sig igenom det man måste..
Vi har fått för oss att vi nog trots allt säkert har gröna fingrar?! Att vi typ aldrig får till snygga gräsmattor och häcken vi planterade ifjol är mer gul än grön, och ja, inne lever inte annat än familjen och snittblommor en vecka nu och då, det ignorerar vi!
Vi har ett blomland som skulle få min momi att le ikapp med solen (okey, kanske inte år resultatet än, men åt viljan) och ytterligare en häck är sådd. Därtill byggde vi två lådor i helgen för att så; potatis, morötter, rödbetor, sallad, gräslök, habanero och myntha. Och ännu väntar tomaterna, rabarbern och jordgubbarna. Det är tillåtet att småle nu!
Gröna fingrar – javisst!
Sömnen kan vara ett av de vanligaste ämnen som skrivits om här i bloggen. Mycket för att sömnen varit ett knepigt kapitel för oss, och den minimalistiska sömnen har chockat oss mest de senaste nästansexåren som föräldrar.
Men, här sitter jag nu med rykande kaffe i handen, ensam. Ingen klocka, inget barn, har väckt mig. Jag sov tills jag var färdig (som råkade vara 5.51). Det är fredag idag och av de fyra senaste nätterna har Lowa sovit två fulla nätter i egen säng (så att vi hunnit stiga upp före henne). Halleluja säger jag bara, tänka sig, nästan sex år med dålig/avbruten sömn börjar kanske vara till ändå. Tur att jag för tre år sedan inte visste det skulle ta ytterligare tre år innan yngsta förmågan sover sig igenom nätterna!
Mitt första skolår inom Executive MBA är s n a r t över. 4 dagar i Lissabon nästa vecka och 2 uppsatser att skriva och sen är det sommarlov. Sommarlov med 4 tunga böcker att läsa, bah!
Bild på nästan hela gänget från sista tillfället i Stockholm förra veckan.
vadhandernu 